tableforone

Japp, som rubriken så fint avslöjar så var det min andra skoldag idag. Känns stort. Och ovant. Ämnet är ju gigantiskt egentligen, om man tänker efter, och när jag gör det så slår tanken "vad faaen har jag gett mig in på" mig som ett knytnäve rakt i pannan.

Fast på ett bra sätt! Faktiskt!

 

 

Det är dock några saker som gör att jag stundtals känner mig helt väck.. Några "lösa trådar", liksom. Som tex det här med tåg/busskort. Det ska jag dock se till att ta tag i imorgon. Så det löser sig. Hoppas jag.

 

En annan sak som känns lite.. sådär.. är att det under denna första termin i stort sett bara är grupparbete som gäller. Inte för att jag på något sätt har något emot att träffa nytt folk eller samarbeta med andra människor, utan mer för att jag gick in i hela den här plugg-grejen med inställningen att jag ska köra mitt race, plugga som en dåre när jag kan och den tiden jag inte spenderar med huvudet i böckerna skulle jag spendera med min underbara familj. Men det går liksom inte nu..

De schemalagda lektionerna är inte så många, det är mycket eget arbete som gäller (vilket jag visste från start), men den egna studietiden kan jag ju nu, i och med att vi är en grupp, inte planera som jag vill. Det, i sin tur, gör att det blir ett jävla pysslande och meckande för att få ihop ett schema för Jack att ge till dagis. Jag får liksom höfta lite, chansa och ha mig. Sånt tycker jag är piss jobbigt. Att inte veta. Ovisshet av alla dess slag, vare sig det gäller små skitgrejer som vad man ska äta till middag eller som i det här fallet vilka tider det är som gäller, hatar jag.

 

Men det är som det är. Vi fick reda på vilka grupper vi är indelade i nu på kvällskvisten.. Så imorgon får jag förhoppningsvis lite klarhet i, och struktur på, tider osv.

 

För övrigt så har jag setat och pluggat en hel del idag, påbörjat läsningen i båda böckerna jag köpt på mig, så det känns rätt okej. Nu ska jag bara se till att det fastnar också, vilket är en helt annan femma då jag stundtals knappt kommer ihåg vad jag heter, haha. Men vafan, det sätter sig väl någonstans, eller hur?!

 

Känns som att det blev ett aningen gnälligt inlägg idag, men tanken är ju att ni ska få följa mig på den här resan och det innebär ju såklart både i med och motgångar. Det blir en bergodalbane-resa, garanterat, hehe.

 

 

Näe, nu ska jag nog sova lite.

Vi hörs hörrni, Pusshejs med er!