tableforone

Jag har fått höra under hela min uppväxt hur älskad jag är och att det inte finns någon större kärlek än kärleken till sina barn. Det har jag alltid vetat, och jag visste att det skulle bli så även för mig när jag fick barn.. Men hur det verkligen känns, det kan man aldrig veta förrens man är där själv.

Jag visste att det skulle vara stort att genomgå en förlossning, att det skulle göra fruktansvärt ont men att allt skulle försvinna när man väl får upp den lilla på bröstet och för första gången får se det lilla miraklet som funnits inne i magen hela tiden.. Det sa alla till mig, smärtan du kommer känna kommer att vara värd det tusen gånger om Malin, så det visste jag.

Men jag visste ingenting, egentligen..

För när jag fick upp våran skatt i min famn så försvann verkligen all smärta på en gång, det var som att den aldrig hade funnits där från första början.
Och visst visste jag att jag skulle bli lycklig när jag såg våran skatt för första gången.. Men jag visste inte att lyckan jag skulle känna rotade sig så hårt och så långt inne i botten av mitt hjärta att det helt enkelt inte skulle gå att hålla lyckotårarna inne..

I efterhand har jag förstått att det inte spelat någon roll vad folk har sagt till mig, hur det skulle kännas och så vidare.. Jag har bara trott mig veta. Jag har inte vetat någonting. Jag har inte haft en jävla aning.
Det är helt enkelt något man måste uppleva och gå igenom för att förstå vad det innebär.


Nu vet jag hur det känns att bära sitt hjärta utanpå kroppen.. Nu vet jag hur det känns att älska något så litet, så mycket, så att man tror att man ska ha ihjäl honom med sina blickar bara för att man inte kan sluta titta.

Jag har alltid varit sparsam med att säga ordet älska, för jag tycker att det är något av det största som finns.. Att älska någon.
Den man älskar, den kan man dö för. Så har jag alltid tyckt.

Därför kan jag säga att jag älskar min fina Pierre, min underbara familj och de som står mig närmast. Har jag sagt det till Er, då är det så. Inga tvivel, er kan jag dö för.
Så jag vet vad kärlek är, har som sagt alltid vetat då det funnits runt om mig så länge jag kan minnas..

Men sånhär kärlek trodde jag inte fanns.. Eller ja, jag visste ju att den fanns.. som sagt. Men jag visste ingenting.
Egentligen.

Nu vet jag.
Nu har jag allt jag någonsin önskat, jag har allt jag någonsin kan begära..

Visst är det tufft, stundtals jätte-tufft.. Inget jag sticker under stolen med.
Men när jag lyfter upp våran skatt och lägger honom i min famn så försvinner allt igen. Det går inte att förklara på något annat sätt, dom som vet vad jag menar dom vet.. Ni andra får helt enkelt föreställa er känslan.

Våran skatt kom till oss den 21 augusti 2011, 6 dagar tidigare än beräknat.
Han var 47 cm lång och vägde 2850 gram.

Han är allt vi någonsin vågat drömma om, han är helt perfekt.
Han har fått mig att inse att änglar verkligen finns.

Han heter Jack, och han är våran ♥
Våran skatt.