Kattskrälle
Molly försökte under våran husvakt-vecka att stjäla min fina pojkvän.
Hon misslyckades.
Nån måtta får det baskimej vara, jag bär ju trots allt på hans barn!
Hon misslyckades.
Nån måtta får det baskimej vara, jag bär ju trots allt på hans barn!
En smärre bildbomd
Den senaste tiden har det hängts ganska mycket i mammas ny-investerade hus. Rivit massor, byggt upp än mer.. Skitkul, och hur snyggt som helst blir det!
Förra veckan var vi husvakt och då löpte vi amok i trädgården. Eller ja, det var väl mer grabbarna som löpte amok.. Jag var den som gick och krattade upp allt gojs efter spektaklet.
Två träd fick sätta livet till för att trädgården skulle kännas större, och jäsiken vilken skillnad det blev! När det första trädet föll var det som om någon tände en lampa över trädgårdsmöblerna.
Givetvis utfördes arbetet med yxor, motorsågar är för klenisar..
Bad lillebror dra en Kapten Morgan mot stubben, han ser välldans stolt ut..
Trots att det var Pierre som fällde trädet.
Efter slakten var det dags att såga iordning stubbarna lite, ett ypperligt tillfälle för lillebror att bevisa att män visst kan göra två saker samtidigt! (dricka öl och såga, höjden av manlighet?)
Det gick dock åt skogen, han fick nackspärr..
Som belöning för allt hårt arbete fixade jag iordning en körsbärspaj, första gången jag bakar något som innehåller körsbär.. Riktigt gott måste jag säga!
Den andra semesterveckan har hittills varit lika effektiv.
Nästan.
Nu är det hög tid för frulle, men först ska jag väcka min sömntuta!
Pusshejs med er!
Förra veckan var vi husvakt och då löpte vi amok i trädgården. Eller ja, det var väl mer grabbarna som löpte amok.. Jag var den som gick och krattade upp allt gojs efter spektaklet.
Två träd fick sätta livet till för att trädgården skulle kännas större, och jäsiken vilken skillnad det blev! När det första trädet föll var det som om någon tände en lampa över trädgårdsmöblerna.
Givetvis utfördes arbetet med yxor, motorsågar är för klenisar..
Bad lillebror dra en Kapten Morgan mot stubben, han ser välldans stolt ut..
Trots att det var Pierre som fällde trädet.
Efter slakten var det dags att såga iordning stubbarna lite, ett ypperligt tillfälle för lillebror att bevisa att män visst kan göra två saker samtidigt! (dricka öl och såga, höjden av manlighet?)
Det gick dock åt skogen, han fick nackspärr..
Som belöning för allt hårt arbete fixade jag iordning en körsbärspaj, första gången jag bakar något som innehåller körsbär.. Riktigt gott måste jag säga!
Den andra semesterveckan har hittills varit lika effektiv.
Nästan.
Nu är det hög tid för frulle, men först ska jag väcka min sömntuta!
Pusshejs med er!
Hör du mig?
Igår var det, om man går efter datumet, en månad precis kvar till beräknad bebis.. Känns sjukt. Trodde att den här graviditeten skulle kännas flera år lång, men det har verkligen gått hur fort som helst!
Tjipp tjopp, jag kan vara mamma inom två veckor. Förstår ni hur sjukt det känns?
Låg häromnatten och hade kuddsnack med min älskade och då slog det mig, fan.. Kanske skulle man ta och packa en väska? Man vet ju liksom aldrig, det kan ju faktiskt vara så att lill-kotten bestämmer sig för att titta ut lite tidigare än beräknat. Kan bli lite små-stressigt att börja tänka på att packa en väska när värkarna har satt igång och man har vatten upp till fotknölarna.. Har en känsla av att man kan råka glömma en del viktiga saker då.
Det börjar ju bli hög tid att köpa bebis grejer också.. Vagn, säng, skötbord, bilbarnstol, skötväska osv osv.. Inget av detta har vi köpt än, det har ju funnits all tid i världen till det.. Som sagt, det har gått ap-fort.
Eller ja, tills nu vill säga.. För nu tycks tiden ha saktat ner en smula. Kanske är det för att det de senaste veckorna har blivit ganska smärtsamt med en massa dunka-dunka mot revbenen, blåsan och ja.. Hela magen egentligen. Det är nästan så att man kan tro att bäsen inte vill vara kvar därinne längre.. Och ska jag vara riktigt ärlig så vill inte jag det heller.
Jag vill att han eller hon ska komma ut nu.
Jag vill krama, pussa, snutta, lukta, klämma, känna och bara titta på vårat lilla underverk!
Jag vill se dig, jag vill lära känna dig..
Vem är du därinne, vem är det vi har bakat egentligen?
Kom igen nu mitt lilla hjärta, mamma är nyfiken.. Kom ut!
Tjipp tjopp, jag kan vara mamma inom två veckor. Förstår ni hur sjukt det känns?
Låg häromnatten och hade kuddsnack med min älskade och då slog det mig, fan.. Kanske skulle man ta och packa en väska? Man vet ju liksom aldrig, det kan ju faktiskt vara så att lill-kotten bestämmer sig för att titta ut lite tidigare än beräknat. Kan bli lite små-stressigt att börja tänka på att packa en väska när värkarna har satt igång och man har vatten upp till fotknölarna.. Har en känsla av att man kan råka glömma en del viktiga saker då.
Det börjar ju bli hög tid att köpa bebis grejer också.. Vagn, säng, skötbord, bilbarnstol, skötväska osv osv.. Inget av detta har vi köpt än, det har ju funnits all tid i världen till det.. Som sagt, det har gått ap-fort.
Eller ja, tills nu vill säga.. För nu tycks tiden ha saktat ner en smula. Kanske är det för att det de senaste veckorna har blivit ganska smärtsamt med en massa dunka-dunka mot revbenen, blåsan och ja.. Hela magen egentligen. Det är nästan så att man kan tro att bäsen inte vill vara kvar därinne längre.. Och ska jag vara riktigt ärlig så vill inte jag det heller.
Jag vill att han eller hon ska komma ut nu.
Jag vill krama, pussa, snutta, lukta, klämma, känna och bara titta på vårat lilla underverk!
Jag vill se dig, jag vill lära känna dig..
Vem är du därinne, vem är det vi har bakat egentligen?
Kom igen nu mitt lilla hjärta, mamma är nyfiken.. Kom ut!
