tableforone

Igår efter jobbet stannade vi och pratade en stund om ditten och datten, bland annat kom vårt kära hus-spöke Laban upp och mina kollegor berättade lite om sina möten med honom.
Han är inte farlig alls, men på den fronten så är jag aningen harig..

Jag har ju inte varit på stället speciellt länge och har därför inte haft (o)turen att stöta på Laban än, ärligt talat så hoppas jag ju naturligtvis att jag slipper.

Ja, iallafall, det var inget mer med det.. Tänkte inte så mycke mer på Laban alls faktiskt, vilket är ovanligt för i vanliga fall när jag hört sånna historier så slänger jag en tanke åt det hållet titt som tätt.. att sedan försöka somna på kvällen, när verkligen allt verkar ge ifrån sig knarrande och knakande ljud, brukar som ni säkert förstår inte gå alls.

Hade visserligen svårt att somna igår, men då var det helt andra tankar som susade i huvudet..
Somnade gjorde jag tillslut. Inga konstigheter, som Håkan skulle sagt.


Tji-i-helskotta att jag blev varse imorse när jag vaknade, helt jävla dyngsur efter att ha drömt en av de värsta mardrömmar jag haft i hela mitt förbannade liv!
Stooora spökhus, hänglås på dörrar som inte fanns förut, små barn, ansikten som saknar hud och så naturligtvis.. En ingrediens som alltid tycks finnas med i de allra värsta mardrömmarna, familjemedlemmar.

Så hädanefter får jag nog be alla att hålla sina spökhistorier för sig själva..
Även om jag tycks kunna lura mig själv att jag klarar av att höra om olika möten och erfarenheter folk har haft, så kan jag ju uppenbarligen inte lura mitt undermedvetna.

Usch och bläk!


Nu tycker jag att mami ska ringa så vi kan käka brakfrulle nångång, jag är ju hungrig som en varg här!
Hörs kanske senare.
Have a nice one, Pusshejs!