Your strength is so hard to find..

Kan ju inte påstå att det var skönt och kul att komma tillbaka till vardagen igen..
Snarare tvärtom.
Bättre blev det ju inte av att bemötandet inte var det bästa.
Förhörsliknande liksom.. Hur ont har du haft egentligen?

Fick iaf träffa Tess, tur för henne att hon var där.. Annars hade jag fan åkt o hämtat henne!
Hon stog bakom mig i kassan vid ett tillfälle.. Det var tomt på folk, så vi pratade lite.
Då kommer en äldre man (okej, en fet gubbe..) fram till oss och säger:
- Hej på er flickor.. Har ni hört senaste limericken?
- Eh.. Nej? Svarar vi.
Och så drar han igång.. "Det var en gång en flicka från Kalmar.."
Fortsättningen minns jag inte helt klart, men den var snuskig.
När han var klar sa han: Tack för mig.
Och vi tittade på varann.. Undrandes - Vafan hade vi gjort för att förtjäna detdär?!
Well well.
Man slutar aldrig förvånas.

Har agerat soffpotatis i stort sett hela kvällen.
Jag & Myri tog en liten promenix på kvällskvisten, och det ledde till att vi började drömma..
Såklart.

Att man inte har pengar alltså, det är så orättvist.
Okej, man blir inte lycklig av pengar. Men pengar ger möjligheter.
I nästa liv kanske..?

Nu ska jag göra mig klar för bingen.
Hörs imorrn, Pusshej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0