tableforone

Gick in till papi och såg på Raw tillsammans med honom. Roligare då.
Glans har varit bättre, vart dock glatt överraskad av Özz.
Nog för att jag visste att han var bra, men det här var nog det bästa jag sett med honom.

Gick sedan in till mig och tänkte att jag sätter väl på en av filmerna jag köpte..
Fick bli Ps. I Love You, var skeptisk eftersom att jag hört att den inte alls var speciellt gullig och bra, utan mest bara deprimerande.
Tji fick jag.
Tjijävlar där fick jag!!
Filmen är 121 minuter lång, jag jag skulle tippa på att jag grät mig igenom 120 av dem.
Så fin, underbar och genomtänkt film! Blir varm i hela kroppen.
Jag älskade den, den får 5+ av mig. Se den. Åh.
Jag är helt tagen.

Vet att jag sagt att jag inte tror på kärlek. Inte äkta kärlek..
Det står jag fast vid.
Men att se en sån här film kan väl kanske vara bra på nåt sätt.
Nånstans..
Kanske..

Aja, klockan är nu cirkus kvart över ett och nu ska jag gå och lägga mig.
Krama Kvantum (min vovve) och gråta en liten skvätt till.

Hörs imorgon, är leeedig!
Pusshej!