tableforone

Japp, diagnosen är ställd sedan ett par dagar tillbaka och det är alltså foglossning jag lider av.. eller ja, foglossning-from-hell för att vara exakt och ja, jag säger lider av för det är precis vad jag gör. 
Det vart bättre en sväng, men tjipptjopp så blev det värre och efter det blev det lite värre ändå. Lysande.

Har hämtat ut kryckor på vårdcentralen, men blev inte riktigt som jag hade hoppats.. Att hoppa på dom kommer inte på fråga då man ju faktiskt använder musklerna i ryggen som hjälp att ta sig framåt och dessutom måste svänga med det ömma benet en del, och det går bara inte..
Jag använder dom istället som stöd när jag försöker gå, blir lite som att gå på alla fyra med väldigt långa framben, och jag har sett mig i spegeln när jag vankar förbi och det ser fan inge bra ut.. Långsamt går det också. Inge frustrerande alls.......... Nääää.............................
Inge jobbigt alls när man får en spark på blåsan och helt plötsligt blir så jävla kissnödig att man tror att man ska göra ner sig där och då och måste skynda sig så in i helvette till toan.... Näääääääää.........................

Som ni säkert förstår (hoppas jag, annars är jag väldigt dålig på dethär..) så kunde jag gärna ha sluppit den här biten av graviditieten. Tycker att det räcker med en stor bökig mage, en ömmande rygg och det faktum att "le grand finale" på hela den här resan innebär en smärta som kunde jämföras med att skita ut en soffgrupp..
Att dessutom ha känslan av en fet jaktkniv konstant skavandes mot skinkbenet känns lite overkill, om ni frågar mig.

Men jag är inte bitter. Nehej du, skulle jag?
Fuck you.
Pusshejs.