Ljuset i tunneln? Är det du?
Igår damp posten ner i brevlådan i vanlig ordning, nyfiken i en strut som man är så ålade jag mig till dörren och fick till min stora besvikelse se en stor hög med reklam på golvet..
Stor suck, tänkte jag.. Men såg sedan att "innerfliken" av brevlådan inte var helt stängd och då slog det mig, jävlar i helvette tänk om det är mitt bälte!
En uppspelt, halt tjockis skyndade sig med kryckorna i högsta hugg fram till dörren, drog i sin iver sönder innerfliken (oops..) och upptäckte att det ju faktiskt satt ett paket fastkilat i lådan. Whoho!!
Och det var mitt stödbälte, whoho! Jävlar va fort det kom! Whoho!
Virade på mig bältet direkt och ja.. Jag kunde tamejfan gå igen! Eller ja, gå och gå, men iallafall ta mig omkring i lägenheten utan kryckor igen. Vilken lycka! Nu återstår att se hur länge denna glädje håller i sig, vill inte jinxa det nu men det känns åtminstone lovande!
Håll tummarna för mig!
Pusshejs med er! Och tack för alla goa ord, guld värt!
