tableforone

I fredags efter att jag städat hela lägenheten fick jag bita i det berömda "sura äpplet" och inse den hårda vägen att man tamejfan inte ska tänja på sina gränser..

Jag borde naturligtvis ha delegerat en del av städningen och tagit det lite lugnt med tanke på att min kropp inte är vad den en gång var.. Men icke. Som straff för min förbannade envishet så försvann min förmåga att gå.. På riktigt. Ganska skrämmande måste jag erkänna, att kunna gå har man ju trots allt varit bortskämd med ganska länge nu.

Tänkte att det väl säkert släpper om en stund, men nej.. Inte det heller. Däremot blev det värre. Underbart.
Tänkte när jag vaknade dagen efter att nu har det säkert gått över, men nej..
Tänkte att det säkert släpper under dagen när man sätter igång och rör sig lite och mjukar upp kroppen, gissa hur det gick? Precis, inte så bra.
Det har fortfarande inte släppt, stundtals går jag som om jag vore en sisådär 100 barre och jag känner mig som en riktig jävla kärring. Det är fan inte okej.

Funderar på om jag ska kila (krypa.. alternativt rulla) ner till Vårdcentralen och sno med mig ett par kryckor.. Men jag vet inte. Känns inge bra.

Hur det än blir så ville jag skriva ner det här, så att jag kan titta tillbaka och minnas hur jag kände mig när jag längre fram får tillbaka min förmåga att röra mig igen. För det hoppas jag att jag får.. Snart.

Pusshejs i värmen.