tableforone

Sen middag idag, men ack så god!


Satt som en smäck.

Nu ska jag krypa ner i bingen och vila lite innan Lilla Hjärtat ♥ ska äta igen, vi hörs imorgon igen kära läsare.
Pusshejs med er!

Blev en helt okej lång promenix, klutten sov dock inte så mycket som jag hade hoppats på.. Låg mest och rävlurade lite. Men det gjorde väl sitt det med.
Köpte med mig hårfärg åt både mig och Baby, fick även med mig ett pannband, ett par vantar och ett par örhängen från Tittin. Fint som snus! Slipa frysa om lilla örat i fortsättningen, inge fel.

När vi kom hem igen så hängde Maddi, JB & Emelie med upp på lite kaffe. Riktigt trevligt! Blev lite myspys med Jacken också, som för första gången fick ligga i tant Emelies knä.. Det gillade vi minsann!

Nu har han dock ont i magen igen.. Mitt hjärta går snart sönder, finns ingenting som hjälper och jag gråter av hjälplöshet.. Mitt älskade barn, skicka över allt det onda till mamma.. Snälla, jag gör vad som helst! ♥

Det enda ordet som kommer upp i mitt huvud när han skriker av smärta är Orättvisa, finns inget som helst ondt i denna lilla människa och så får han lida så.. Det borde finnas någonting för gravida att äta så att omställningen från magen till stora världen inte blir så brutal för de små.

Ost/skink/broccoli paj till middag idag, när den ska ätas återstår att se..
Håll en tumme eller två för att magontet släpper snart.

Pusshejs.


Mitt hjärta, min skatt.. Min underbara, underbara guldklimp!

Lill-Klutten ligger och sover i mitt knä, inbökad mellan armen och tutten.. Ju trängre desto bättre, eller? Verkar så.


Utslagen på mormor för några veckor sedan..

Ser ut att bli en lugn dag idag också, men det kan ju ändras. Time will tell.
Pusshejs sålänge!

Den här dagen har gått i lathetens tecken, välbehövligt.. Ska dock ta och organisera ihop oss lite nu, snart kommer pappa hem och då blir det en tur till butiken för att handla middag! Myspys.

På tal om.. Ingenting..
Gjorde en vidrig upptäckt i köket tidigare idag när jag skulle sätta på kaffe, nämligen en fjäril. Den var ute och fladdrade i mitten av rummet och begav sig sedan i vanlig ordning mot fönstret och det underbara flappflappflapp ljudet uppenbarade sig.
Var bara att dra fram dammsugaren, som tur var så kom min käre far på besök alldeles innan så han fick den stora äran att eliminera det flygande aset.
Thank you!

Hatar, hatar, hatar fjärilar!


Nej.. Nu, dags för lite tagga-till-musik!
Får bli lite Midnite Eve idag, visste ni förresten att dom spelat in en musikvideo? Om ni inte redan sett den så kan jag varmt rekomendera ett besök på tuben!

Här, Midnite Eve (http://www.youtube.com/watch?v=dA4ps9xTElk)

.. Och här, deras yngsta fan!


Ska förresten hämta ut ett paket på ICA också, spännande! Slänger in en bild på paketets innehåll senare, Pusshejs sålänge!

Lilleman har ont i magen, finns inget mer hjärtskärande och definitivt inget mer frustrerande än att höra hans hemska, underbara, lilla skrik..
Det finns ju liksom ingenting man kan göra åt det!
Sempers magdroppar, massage, "pumpa" benen.. Ligga på mage på armen. Men sen då?

Pappas arm är bäst..

Kunde jag ta över smärtan så skulle jag göra det fortare än någon kan förstå.. Mitt lilla hjärta, lider med honom så mycket ♥

Nu ska vi göra natt, hörs imorgon igen!
Pussnatti med er

Just nu ligger skatten och sover i mitt knä, blir aningen bökigare att blogga än det varit förr.. Men vad gör det om hundra år!

Jag har haft svårt att ta tag i bloggandet, av en enkel anledning.. Det skulle bli betydligt mer personliga inlägg än tidigare, och sånt kan jag tycka känns lite.. Skrämmande.
Mitt liv kretsar numera omkring min familj, min alldeles egna lilla familj, och jag kunde inte vara lyckligare! Men att skriva om andra än mig själv och om allt som hör till, är stort.. För mig är det stort, men nu ska jag göra det ändå. För jag kan inte hålla mig längre!

Saknar skrivandet som en galning, det händer så oootroligt mycket i mitt liv just nu och jag känner att jag måste få ur mig åtminstone en bråkdel av det!

Så.. Ställ in er på aningen mer personliga inlägg, massor med bebis-snack och en hel del foton på våran lilla skatt. Låter det som något som kan intressera er så kommer ni förmodligen att trivas ganska bra med förändringen!

Nu ska jag sätta igång den här dagen på riktigt, har inte vaknat helt och fullt än trots att jag varit uppe sedan kl 06.30..

Pusshejs!

Jag har fått höra under hela min uppväxt hur älskad jag är och att det inte finns någon större kärlek än kärleken till sina barn. Det har jag alltid vetat, och jag visste att det skulle bli så även för mig när jag fick barn.. Men hur det verkligen känns, det kan man aldrig veta förrens man är där själv.

Jag visste att det skulle vara stort att genomgå en förlossning, att det skulle göra fruktansvärt ont men att allt skulle försvinna när man väl får upp den lilla på bröstet och för första gången får se det lilla miraklet som funnits inne i magen hela tiden.. Det sa alla till mig, smärtan du kommer känna kommer att vara värd det tusen gånger om Malin, så det visste jag.

Men jag visste ingenting, egentligen..

För när jag fick upp våran skatt i min famn så försvann verkligen all smärta på en gång, det var som att den aldrig hade funnits där från första början.
Och visst visste jag att jag skulle bli lycklig när jag såg våran skatt för första gången.. Men jag visste inte att lyckan jag skulle känna rotade sig så hårt och så långt inne i botten av mitt hjärta att det helt enkelt inte skulle gå att hålla lyckotårarna inne..

I efterhand har jag förstått att det inte spelat någon roll vad folk har sagt till mig, hur det skulle kännas och så vidare.. Jag har bara trott mig veta. Jag har inte vetat någonting. Jag har inte haft en jävla aning.
Det är helt enkelt något man måste uppleva och gå igenom för att förstå vad det innebär.


Nu vet jag hur det känns att bära sitt hjärta utanpå kroppen.. Nu vet jag hur det känns att älska något så litet, så mycket, så att man tror att man ska ha ihjäl honom med sina blickar bara för att man inte kan sluta titta.

Jag har alltid varit sparsam med att säga ordet älska, för jag tycker att det är något av det största som finns.. Att älska någon.
Den man älskar, den kan man dö för. Så har jag alltid tyckt.

Därför kan jag säga att jag älskar min fina Pierre, min underbara familj och de som står mig närmast. Har jag sagt det till Er, då är det så. Inga tvivel, er kan jag dö för.
Så jag vet vad kärlek är, har som sagt alltid vetat då det funnits runt om mig så länge jag kan minnas..

Men sånhär kärlek trodde jag inte fanns.. Eller ja, jag visste ju att den fanns.. som sagt. Men jag visste ingenting.
Egentligen.

Nu vet jag.
Nu har jag allt jag någonsin önskat, jag har allt jag någonsin kan begära..

Visst är det tufft, stundtals jätte-tufft.. Inget jag sticker under stolen med.
Men när jag lyfter upp våran skatt och lägger honom i min famn så försvinner allt igen. Det går inte att förklara på något annat sätt, dom som vet vad jag menar dom vet.. Ni andra får helt enkelt föreställa er känslan.

Våran skatt kom till oss den 21 augusti 2011, 6 dagar tidigare än beräknat.
Han var 47 cm lång och vägde 2850 gram.

Han är allt vi någonsin vågat drömma om, han är helt perfekt.
Han har fått mig att inse att änglar verkligen finns.

Han heter Jack, och han är våran ♥
Våran skatt.

Idag har jag varit uppe på berget och hälsat på Jeanette och gänget, lika trevligt som alltid!

Busade även lite med familjens nyaste medlem, inte nå söt alls.. Nej nej.

Hoppade in och handlade lite fredagsmys-tillbehör på vägen hem, fick även med oss en vaniljvisp som visade sig passa alldeles utmärkt ihop med blåbärskakan jag bakade igår!
Papi & Kina tittade förbi på lite kaffe, dom tyckte också att vaniljsåsen passade fint till kakan.

Tog en ny bild, den ser lite godare ut på denna tycker jag.

När besöket hade åkt så började jag & Baby med kvällens middag, fick bli en gammal goding..
Bakad potatis med räkröra, helt sjukt gott!

Funkar även finfint att ha röran på en rostad brödskiva.. Mmm..

Nu ligger jag under täcket i soffan, regnet smattrar utanför, ljusen är tända och snart börjar kvällens film..
Har inte mycket att klaga på just i detta nu faktiskt!

Hoppas att ni har en lika underbar fredagkväll som mig, Pusshejs!

Idag tänker jag göra revolt, tänker trotsa kroppens slöfock-fasoner och göra som huvudet säger istället.

Det pågår nämligen ett mindre krig här.. Kroppen säger soff-läge medan huvudet säger hitt-på-nå, oftast så vinner kroppen striderna eftersom att den ju faktiskt behöver vara med på hitt-på-nå-grejerna.. Men idag får den lov att ge med sig, för nu är jag trött på dethär!

Jag är galet sugen på att baka, har hittat ett nytt recept som jag måste prova! Detta innebär att jag måste promenixa till butiken och handla lite. Kanske inte låter som en stor grej, det är det inte heller egentligen, men när man har ett bäcken som är ungefär lika stabilt som ett korthus i en tornado så kan jag lova er att det blir lite av en utmaning!


Ska baka något som innehåller detta.. Muuuums!

Så, nu ska jag sätta på mig ansiktet och starta dagen.
Pusshejs!